Larswinnerbäck:

Det är ett timglas som bara rinner.
Felet i texten är att det finns så jävla mycket att förstå. Hela tiden nya saker att tänka på, nya saker att planera och nya saker att klara ut. Kopplar man bort kommer man efter. Kopplar man bort förstår man inte det de andra just förstått. Hela tiden måste man vara med, och mitt i allt ska man skapa någonting nytt. Nya saker att förstå och nya saker att ge tid för.
Nu ligger jag i samma rum, under samma täcke och brevid samma svaga ljus. Ska försöka förstå det vi kallar för miljö. Ska försöka få orden på plats och gräva i mina egna åsikter. Det har gått 4 måndader sen jag låg här, med samma musik och samma tangetbord. Och tiden som ska ta mig någonstans går fort, men den tar mig ingenstans. Som en karusell som bara åker runt runt. Som en cirkel jag hela tiden väntar på att slungas ut ifrån. Men jag trivs. Kanske trivs jag för mycket. Kanske är det min tur att vandra på gränsen och ta riskerna jag aldrig tagit förut. Nu fick jag ännu en sak att förstå mig på.

Jag har väntat på ett regn jag kan förlora mig i.

I thought you said summer is going to take the pain away
Alla. Det är sommar snart.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0