Jag tror att ni förstår om man tänker realistiskt.

Även fast det är töntigt. Kanske sött. Kanske konstigt. Så fick jag med det jag ville säga.

Vissta vänner finns som alltid. Även fast det går tider. Även fast det är saker som händer, saker som aldrig kanske riktigt klaras ut. Massa ord som borde blivit sagda stannar inne. Iband spelar det kanske ingen roll..
Och efter saker som dessa så är det svårare att hitta endel än andra. Några finns alltid kvar, medan man måste kämpa för andra. Skynda sig för att inte tiden ska bryta upp allt. Det kräver energi och ork. Om det bara betyder för mig. Vissa tappar man lättare bort än andra. Och vissa får man ansvaret själv på sig, att man själv ska se till att kontakten inte dör.

Jag vet inte hur jag ska förklara.

Som att med vissa har man dagar, veckor med, månader med, men man slutar alltid upp tillsammans med dom. Som att när saker har hänt så har man tänkt likadant, fast från olika ställen. Man kan förså precis vad man säger även fast man förklarar så dåligt som jag gör just nu.
Att även fast man spenderat 5 konstiga veckor ifrån varandra, med frågetecken överallt, och man sitter där och allting har runnit över kanten.
Som att när det kommer till kritan. Eller vad man nu säger. Så är det samma personer hela tiden som är där man vill att dom ska vara.
Det kanske är dom man kallar för dom bästa vännerna man har. Av dom bästa.
Som Manna, Frida och Anna. För mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0