Gilbert

Dagens hat: Våran bildlärare
Osäker. Störig. Och osäker. Igen.

Vissa personer som man går förbi, ser och pratar med tänker, iallafall jag, ofta om, att hur är hennes/hans liv. Att jag aldrig ska ha ett liv som henne, aldrig ska bära sådana kläder och aldrig bo kvar här. Hon eller han kanske tänkte på samma sätt? Alla drömmar vi har nu kankse tinar bort efter tiden, när man inser hur dom andra har det. Att livet kankse inte är så speciellt. Men nu är det det för mig. För jag här bestämmt mig att jag ska inte slösa bort all tid, för mycket tid är redan bortkastad. Men jag vet inte hur jag ska ändra på det. Inte än.
Ändå trivs jag i hur det är nu. Det är enkelt på något vis. För enkelt kanske.

Pappa sa till mig att jag är nog sista personen som skulle kunna få anorexia. Jag tror det jag med.
Idag trode han att jag skämtade när jag värmde all mat som fanns i frysen, sa att han kunde ta det som belv över när han kom hem. Kom nu på att jag ätit upp all mat, och förra tanken var att 'synd att det inte finns mer'.
Ska på dans snart, måste skynda mig nu. Alltid måste jag skynda mig på måndagar för jag är så seg.

Slutpratat