20 i 11 23 februari 2009
Dans på måndagar är härligt. 5 och halv timme låter mycket men det är det inte. Jag önskar bara att endast jag kunde få ha 8 dagar per vecka istället, och lägga in dansen där. Tänkte ganska mycket på det Staffan sa idag. Jag har hört folk säga det förut, men inte gjort någonting mer än att lyssna på det. Hur vi istället för att uppskatta nuet så väntar vi på framtiden. Vi önskar att lektionen ska ta slut, hur skoldagen ska ta slut, hur det ska bli kväll, hur det ska bli helg, lov, sommar.. Vi lever för det som ska komma, inte för det som händer. Sen så får vi energin och lyckan från det som hänt. Istället för att ta vara på tiden vi levade fått. Vi är ett timglas som bara rinner. Och nu ska jag sluta babbla och sova istället. Försöka att inte längta till lovet. Om jag nu gör det. Om jag ska vara ärlig så är jag ganska rädd för lovet. Rädd för Storlien och rädd för hur stämmningar och männiksor kan bli tillsammans. Men även fast det ibland ser mörkt ut så går det att tänka bort. Eller bara lägga dit lite ljus.. Tänka på vilka underbara stämmningar det kan bli när olika människor är tillsammans, och le lite åt minnen.
Go Natt.
